Det finns ju tydligen wordpress och wordpress. Eller rättare sagt gameoddity.wordpress.com och wordpress som installeras på gameoddity.se. Just nu håller jag på att fixa det senare. Det är ett sabla liv ska ni veta för mitt webhotell stödjer visserligen wordpress men har inte haft artigheten att fixa en snabbinstallering som likt ALLA ANDRA SKETNA WEBBHOTELL! Så just nu håller jag på och spotter och gråter och skriver html. Nu är jag något på spåret känner jag. Vad händer då? One.coms (mitt webhotell) server sig ”host, harkel” och dör.

Fjortis-läge intaget
IIEEEEEH! AAAAAhHHH! OOOUUUUUUUÄÄÄÄÄÄHÄ!!!

Återkommer när tillfälle ges……

Den första dagen i veckan har undertecknad ängat åt att återupptäcka Hip-hopen. Eller i alla fall den ytliga MTV diton. Satt och Spotifya i min ensamhet och det ena ledde till det andra. Innan jag visste ordet av så hade jag tagit mig igenom en hel hög gamla (och nya) favoritspår från DMX, Method Man, Dr. Dre, Snoop Dogg, 2pac, Biggie, Ludacris, Kanye West, 50 Cent, Ol Dirty Basterd, resten av  Wu Tang Clanen. Vipps så hade jag också tydligen köpt Def Jam: Vendetta.

Kanske inte mitt stoltaste ögonblick som gamer men det är inte så hemskt ändå. Vi talar ju ändå om ett av tidernas sötaste spel. Animal Crossing och chibigaming kan begå kawaiikiri när på fullaste allvar stora stygga gäng av kända rappare mötts på kvällarna och skall göra upp i wrestling . Måste jag verkligen erkänna att det är lite av en guilty pleasure för mig?

Ligger i sängen. Tänker. Vad hände egentligen? Det var ett sabla drag igår. Så mycket kommer han ihåg. Men inte så mycket mer. Vrider på sig i sängen och upptäcker att han inte är ensam. Piss. Stirrar upp i taket och förbannar sin klumpighet. Inte igen. Vem ligger där?  Fy, vad pinsamt! Vad gör jag?

Ligger ytterligare någon minut och drar ut på eländet. Bestämmer sig för att ta tjuren vid hornen och kolla vem det är som ligger där.

Det är Skate 2. Från Tradera. F*ck. Det skulle bli en av dom dagarna.

Det kräver sitt verb.

Jag har det. Twitter alltså. Det är lite pinsamt. Det är som Facebook-statusen. Microbloggande där man kan skriva ointressanta saker som är att man ”äter lakrits och spelar WoW” eller ”längtar efter solen”. Helt värdelöst men folk verkar uppskatta det. Jag har det främst för privata skäl som att läsa mina vänners tweets. Fast ibland ser jag ändå ljussidorna med Twittrandet. Det är en liten utmaning i sig att försöka gå emot strömmen och med enbart 140 tecken komponera ett fyndigt och intresseväckande inlägg. Vilket är raka motsatsen till de sjumilatexter som vanligen brukar dyka upp på mina bloggar. Så nu har jag infogat min Twitter som en gadget till min Game Oddity. Twittrandet är lite mer internt, privat, svårbegripligt och värdelöst. Se den som en sign O the times-utsmyckningen eller ett malignt melanom, valet är ert.

Den är här!
Här för att kittla, stimulera, irritera, provocera och inspirera. Här för att underhålla. För att debatteras och ignoreras. För att växa upp stor och stark, eller glömmas bort och dö ut. För att hatas. För att älskas.

Skapad i ett limbo mellan beundran, avsky, avundsjuka och hemlig förälskelse stiger den från en bubblande häxkittel av tvivel och förhoppningar, redo att stångas och kramas med världen.

Min blogg. En sida fylld med junk, smörja, skräp och kanske, kanske ett och annat korn av upplysning. Anitklimaxet är totalt. Hoppas ni stannar.

Engines on!